Först behöver vi bara reda ut begreppen reaktiv och aggressiv. En reaktiv hund är en hund som reagerar starkare på stimuli/intryck så som andra hundar, barn, människor, överraskande händelse mm. Reaktionen kan både vara att hunden blir överexalterad och upphetsad eller rädd, osäker, stressad och ur samtliga kan frustration väckas.
Hundarna har alltså svårt att själva reglera sina stora känslor och det leder till starka reaktioner som skall, kasta sig i kopplet och även göra utfall.
Reaktivitet är alltså inte en diagnos eller en enhetlig uttömmande beskrivning av var orsaken till beteendet sitter. Därför är den inte en perfekt etikett. Däremot lider många reaktiva hundar av stress, osäkerhet, rädslor, smärta mm. Att söka professionell hjälp leder till att man kan kartlägga grundorsaken till problemet och därmed skapa en individanpassad träningsplan för att hjälpa hunden bli fri från sin reaktivitet.
En hund är inte aggressiv, men den kan uppvisa aggressiva beteenden i olika situationer så som när den känner sig trängd, pressad, stressas, hotad, osäker, rädd, ilsken och vill snabbt få ökad avstånd och utrymme. Aggressiva beteende är självförstärkande då det leder till snabbutdelning och önskad resultat för hunden, alltså kan det leda till att det blir en inlärd beteende att ta till i likande situationer. Hundens genetik och vilka linjer man avlar på kan öka risken för att hunden ska ta till aggressiva beteende.
Oavsett om hunden är reaktiv eller aggressiv så skapar det begränsningar i vardagen för hund och hundägare. Hundens, men även hundägarens, livskvalité och välfärd kan försämras.
Hur ska hunden tränas och vad ska man akta sig för?
Att skapa förändring kräver förändring i vanor och miljö mm. Alla hundägare har inte möjligheten att skapa förutsättningar som kräver för att man ska hjälpa en hund med svåra beteendeproblem. Man behöver kunskap om hundens beteenden, kroppsspråk, uppfostra, hur man bygger en sund relation, tid, tålamod, uthållighet, timing. Många hundägare som har hund för första gången saknar den kunskap och erfarenhet som krävs för att lösa dessa svåra problem och kan känna sig vilsen i vad man ska välja för träningsmetoder.
Aversiva ”traditionella metoder”
Många tror att man kan bestraffa bort oönskade beteende. Det finns dock en hel del forskning som visar att aversiva metoder leder till ökad stress, ökad rädsla, andra beteendeproblem och även rädsla- och försvarsbaserad aggression. Då dessa metoder bygger på bestraffningar och obehag leder det till sämre välfärd för hundarna. Hundtränare som jobba med avseriva metoder oftast förklara problemet genom att beskriva dominansteorin och att hundarna ”tar över ledarskapet”, ”klättrar i rang” eller att ägaren är ”svag ledare”. Dessa lär ofta ut hur man ska korrigera hunden, kontrollera den och bestraffa om hunden visar oönskade beteenden. Här finns en ökad risk att relationen, tryggheten och tilliten mellan hund och hundägare skadas. Ytterligare en risk med att använda aversiva metoder är att hunden kan bita utan förvarning OM man har bestraffat bort de aggressiva signalerna tidigare.
Reko och etiska metoder
Det man behöver göra om man har en reaktiv eller aggressiv hund är att söka professionell hjälp hos en som både har utbildning och erfarenhet kring att jobba med den här typen av problem. Det är även viktigt att tränaren i frågan ständig håller sig uppdaterad och går vidareutbildningar i ämnet. Att jobba med reaktivitet och aggression är inte nått alla hundtränare kan göra.
Inledningsvis bör man göra en kartläggning och beteendeutredning för att se vad som är orsakerna till hundens reaktivitet eller aggression. Utifrån det och den analys man gör av hunden sätter man ihop ett individanpassat träningsprogram där man utöver ”symptom behandling” och grundorsak till beteendet, behöver ha med; hundens hälsa, motion, fysiskt och mental aktivering, vila & återhämtning, berikning.
Symptom behandling är att man kikar på vad det är för oönskade beteenden hunden gör och övar in alternativa beteenden hunden kan ta till i dessa lägen. Hundägare som söker hjälp tror oftast att det är här största fokuset ska ligga men det här är en liten del av kakan om man ska ha en hållbar förändring.
Att jobba med grundorsaken parallellt är otroligt viktig för att man ska få till en förändring på riktigt. Det här har man i en kartläggning och beteendeutredning kunnat rama in men några av dem absolut vanligaste orsakerna är;
över-/undersocialisering
– över-/understimulerad
– fel stimulerad
– ålder och hormoner
– stress, rädslor, osäkerhet
– triggerstacking
– genetik & epigenetik
– tidigare erfarenheter och trauma
– sjukdom, smärta och allergier
– inlärd ovana
Vill du läsa mer?
(Schalke et al., 2007), (Beerda et al., 1997), (Shilder & van der Borg, 2004), (Roll & Unshelm, 1997; Haverbecke et al., 2008; Herron et al., 2009; Arhant et al., 2010).
